Eurytmi

eurytmi1

Eurytmi är ett rörelseämne som är unikt för waldorfskolan och finns på schemat i alla årskurser. Ämnet tar upp de teman som finns i kursplanen, övar och bearbetar dessa i rörelse.

Under eurytmilektionerna övar eleverna flertalet förmågor och färdigheter som gynnar andra ämnen. Genom de eurytmiska rörelserna tränar barnen upp sin fysiska rörlighet och skicklighet, samtidigt som de aktiverar sitt inre liv.

LÄRA KÄNNA MÄNNISKAN I VÄRLDEN

Det andliga är aktivt, skapande, verksamt, absolut produktivt. Det andliga erfar vi som spegling, som intellekt.

Det själsliga lever i antipati, sympati, önskan passion. Det själsliga erfar vi som upplevelser av själens liv.

Det kroppsliga tar plats i rummet, som en del av världen. Kroppen erfar vi i världen.

EURYTMIÄMNETS RESULTAT

1. Initiativförmåga. Rikta viljestyrka (kroppsligt). Nyansera upplevelser (själsligt). Rörlig omdömesförmåga (andligt).

2. Kommunikationsförmåga. Allt som får komma ur den egna kroppen intresserar barn och elever. När kroppen blir upplevbar kan hela människan användas som tecken. Lärsa sig kommunicera, språka och förstå språk.

3. Urskiljningsförmåga. Med det verbala språket kan vi ljuga, men kroppsspråket kan inte tiga, inte ljuga. Urskilja det verkliga. Förmåga att uttrycka sig sant, övertygande, äkta, begripligt, tydligt. 

Här nedan följer en beskrivning av eurytmi ur Skolverkets rapport ”Undervisningen i waldorfskolor”:

”Eurytmi – grekiskans ”skön rytm” – är en rörelsekonst som har sitt ursprung i antroposofin. Den grundläggande impulsen härrör från Rudolf Steiner. Utgångspunkt är människans gestalt och hennes förmåga och lust att uttrycka ljud, klanger och rytmer i rörelser och gester. I eurytmin kommer språkets olika kvaliteter och musikens olika element till uttryck genom en medveten och utarbetad gestik. De givna rörelserna kan sedan varieras på ett konstnärligt sätt för att göra orden och musiken synliga, låta dem tala och sjunga i rummet, med hela människan som instrument.” 

I eurytmin gör man bestämda gester som uttrycker språkets olika ljud, dvs. man utför vokal- och konsonantrörelser med armarna och benen och uttrycker därmed själsliga och andliga kvaliteter i en dikt. Man kan också, genom att utföra gester för toner och intervaller, uttrycka det själsligt-andliga i ett musikstycke.

Genom att röra sig på olika geometriska former i rummet övar barnen upp rumskänsla och föreställningsförmåga. Eftersom man rör sig i grupp övar man också upp sociala färdigheter såsom t.ex. samarbetsförmåga. Genom att öva koordination av armarnas och benens rörelser tränar eleverna upp sin grov- och finmotoriska skicklighet. Att göra eurytmi kräver total sinnesnärvaro och koncentration, liksom det främjar den skapande förmågan. Det är alltså hela människan som tas i anspråk av eurytmin: kroppen och dess rörelseförmåga, själen med dess inre liv, liksom jaget. Eurytmin verkar också stärkande på självförtroendet och självkänslan.

Läkeeurytmi.

Genom att öva särskilda eurytmiska rörelser individuellt tillsammans med en eurytmiterapeut, en s.k. läkeeurytmist, kan barnet få hjälp med bl.a. att harmonisera cirkulationsprocesserna i kroppen liksom att förbättra matsmältningen. Sålunda kan olika hållningsproblem, astma och allergier, sömnstörningar, sängvätning, läs- och skrivsvårigheter, nedstämdhet m.m. behandlas med hjälp av läkeeurytmi.

Att utbilda sig till eurytmilärare tar 4 år på heltid. Önskar man därefter fortbilda sig till läkeeurytmist, tar detta ytterligare ca 1½ år (inklusive praktik).

se även länkar:

www.steinerhogskolan.se/utbildningar/eurytmi-laekeeurytmi/eurytmilaerare-heltidsutbildning/

Friluftsliv

Syfte

Idag lever de flesta människor långt ifrån naturen. Därför är det viktigare än någonsin att man i skolan får möjlighet att lära känna den fria naturen, att bli vän med den och känna sig hemma där. Den man är vän med är man rädd om. Friluftsliv erbjuder en mängd pedagogiska möjligheter, och kan ge eleverna rika erfarenheter som:
• Att uppleva grundläggande mänskliga behov, som värme, mat, vatten, medmänniskor, skydd mot väder, att få äta när man är hungrig, sova när man är trött, och dela mänsklig samvaro utan en massa annat som stör.
• Perspektiv på vår nuvarande tillvaro, vad som egentligen är viktigt, och större möjligheter att njuta av bekvämligheter som vårt moderna liv ger.
• Att naturen är alltid sann och objektiv och svarar på tilltal, dvs man möter konsekvenserna av sitt handlande.

För att leva ett gott liv ute i naturen räcker det inte med kunskap om hur man ska göra (tanke), man behöver också öva färdigheter (vilja), samt vara aktiv och vara bekant med och känna sig hemma i naturen.
Friluftsliv utbildar praktiska människor som förstår sig på livet!

Gränsen mellan friluftsliv och ämnen som gymnastik, trädgårdsbruk, jordbruk, biologi och hantverk är flytande. Friluftsliv kan anknytas till de flesta ämnen och kan också göras i form av olika projekt. Utom vissa förberedelser man gör inomhus försiggår undervisningen utomhus och utanför skolans traditionella undervisningsområde.
Friluftslivet som ämne kan vara omfattande, tidskrävande och ansvarsfullt, särsilt med hänsyn till säkerhetsaspekten.
Som målsättning för ämnet kan nämnas att utveckla förundran, fantasi och handlingskraft, omdömesförmåga och livsförståelse i mötet med den fria naturen och kultur med anknytning till natur. Grunden i undervisningen är naturupplevelser och övning i att lära sig bemästra ämnesmässiga och sociala uppgifter och situationer. Mötet med naturen vid skiftande årstider och väderlek och i olika miljöer kan ge en mångfald av positiva upplevelser och intryck, som kan skapa glädje, överskottskraft, livsvilja, inspiration och inre ro.

Den positiva verkan av friluftslivet kan beskrivas på många sätt. Här ska nämnas några centrala mål som man lägger vikt vid i waldorfskolesammanhang:
För småklasserna är det viktigt att skapa situationer som kombinerar de goda naturupplevelserna med aktiviteter som verkar utvecklande på den motoriska förmågan hos barnen. Utvecklingen av det sociala ges stort utrymme, och därtill kommer praktiska och ämnesmässiga uppgifter.
För de äldre eleverna handlar det om en mer medveten anknytning till och förståelse för naturen, av människans plats i ett större sammanhang, förutom en vidareutveckling av den sociala aspekten genom att eleverna deltar i planering, genomförande och utvärdering av projekten. Utmaningarna leder till upplevelser, erfarenheter och färdigheter som ger nya insikter och ökad aktionsradie(!). Detta leder till kunskap som ger ansvarskänsla, och leder till handlingskompetens.

Uppförsbackepedagogik
Fysisk bild av livets uppförsbackar som man tar sig upp för på egen hand. Det ger större lycka att stå på toppen och av nedfärden än om man blivit buren eller dragen upp.

Lärarens uppgift
Naturen är en god lärare, det gäller att så mycket som möjligt låta naturen själv tala. Klasslärarens eller ledarens uppgift blir då att väja de turer och utflykter som motsvarar elevernas förmåga vad gäller ’kännskap’, uthållighet och utrustning. Därför måste läraren känna platsen för turen väl. Det är bättre med en för kort och lätt tur än för lång och svår. Strapatser man klarar av stärker självförtroendet och lusten till mer friluftsliv, men för stora strapatser kan ha motsatt verkan och avskräcka från framtida turer.
Läraren ska fungera som vägledare, och ge råd, inspiration och entusiasm till eleverna så att de själva kan lösa det som uppstår ur de situationer de möter. Uppstår det extrema situationer, vilket nästan helt bör kunna undvikas genom rätt svårighetsgrad på turen, ska läraren ha tillräcklig kunskap för att fungera som den naturliga ledaren.
Inspiration till innehållet i friluftslivet kan till stor del hämtas ur waldorfskolans läroplan för övriga ämnen, allt från att i klass 1 få uppleva vandring i en riktig sagoskog, till att i klass 11 likt Parsifal finna sin egen väg, kanske över havet sittande ensam i en kajak…
Generellt gäller för vad man än gör: viktigast är känslan och upplevelsen. Gör inte för mycket ’skolprogram’, att studera naturen kräver att man distanserar sig från den och det är ett helt annat ämne. Friluftsliv handlar om
• Att vara en del av helheten.
• Det enkla livet, de ursprungliga behoven, vad som egentligen är viktigt.
• Att komma bort från vardagsstressen, öppna sinnena och upptäcka att vi har all tid i världen.

Kursplan i Annaskolan
Klass 1-4
Turer i närmiljön under alla årstider och all sorts väder, till fots, till skidor och skridskor. I klass 3-4 kan man eventuellt ha en övernattning vid lägereld i närmiljön.

Klass 5-9
Längre turer med övernattningar i stuga, tält och vidskydd. Tredje dagens morgon brukar vara psykiskt jobbig. Det är därför bra att vara borta så länge att detta vänder.
Eleverna få ta eget ansvar i mindre grupper, ca 3 elever, för matplanering, matlagning och slå läger. Svårighetsgraden och det egna ansvaret stegras efter hand.

Annaskolans friluftsresor
Klass 5-6, ht. Fjällvandring, måndag till fredag, med dagsturer där vi bor i hus. Lunch lagar eleverna själva på fjället med spritkök. Frukost och middag lagas och äts i huset.
Klass 5-6, vt. Paddling, tre dygn, längs ett vattendrag. Bor i tält. Eleverna planerar tillsammans med en vuxen och lagar maten själva. De vuxna har ’nödgröt’ med.
Klass 6-7. Vinterfjäll måndag till fredag. Dagsturer på fjället med matsäck. Vi lär oss om fjällsäkerhet och får erfarenheter om hur man ska klä och bete sig.
Klass 8. Långtur, måndag till fredag, på fjället då vi bor i tält. Utvecklar matplanering som de orkar bära. Lär sig torka mat i förväg.
Klass 8-9. Segling i skutan Ellen, tre dygn. Eleverna delas i tre vaktlag som byter uppgifter var fjärde timme.
• Navigation. Läsa sjökort, styra och hålla utkik
• Däcksvakt. Sköta nio segel.
• Byssan. Se till att maten blir lagad och serverad på rätt tid oavsett väderlek.
Klass 9. Avslutar vårterminen med forspaddling i Dalälven med de egenbyggda kanoterna.

Önskvärt utöver detta om möjlighet ges.
Klass 7-8. Segling i mindre båt som förberedelse till skutsegling.
Fler paddlingar eller vandringar efter behov eller möjlighet.

 

Hantverk

Att möta ett material som gör motstånd och som man måste vara lyhörd inför för att kunna bemästra är vad som möter eleverna i hantverksämnena.

När eleverna lyckats forma något praktiskt estetiskt ger de dem kraft och stolthet.

Träslöjd

Trä som material bjuder stort motstånd vilket ger möjlighet att öva den ”långa viljan”. Det blir också nödvändigt att öva närvaro i det man gör, dels genom att man hanterar vassa verktyg och dels att man måste ta hänsyn till träets inneboende egenskaper som fiberriktning.

I träslöjd arbetar man utifrån två olika principer:

-  Att utgå från ett helt stycke och i sitt inre få en bild av det färdiga föremålet. Därefter är det ”bara” att ta bort det som inte hör till.

-  Att forma delar så att de passar ihop och kan sammanfogas till ett helt föremål.

Hos oss börjar eleverna med träslöjd som eget ämne på våren i klass 4-5. Då får de utgå från ett stycke och forma med hjälp av kniv. I klass 6 är huvudtemat urholkning. I klass 7 brukar vi börja att sammanfoga flera delar till exempel leksaker med rörliga delar som anknyter till morgonperioden i mekanik. Klass 8 ägnas åt olika sammanfogningstekniker. I 9:an bygger klassen tillsammans en träkanot som sedan används till skolans friluftsliv.

Kopparsmide

Koppar som material är väldigt formbart och vill ”gärna” bli till skål. I 8:an får eleverna möta denna kvalitet. Det kräver förutom stor uthållighet också noggrannhet och försiktighet så det inte blir hål.

Järnsmide

Järn har en helt annan karaktär än koppar. Det kräver kraft snabbhet och närvaro. Järnet får eleverna möta i 9:an nä de har de fysiska förutsättningarna. Att det 1000gradiga glödande järnet ska hanteras varsamt och på ett säkert sätt blir tydligt och självklart för eleverna. De blir också tydligt att man måste ha en klar tanke, ta i med kraft och ”smida medan järnet är varmt”.