Waldorfskolornas kursplan

 

Läroplan

Klass 1 – 3 – en överblick

De första skolåren


Under de första skolåren lever barnen mer eller mindre starkt kvar i den tendens till efterhärmning som präglade under förskoleåren. Ännu lever de i en inre identifikation med världen – skillnaden mellan jag och ting eller natur är inte tydlig, ”den livlösa naturen” är besjälad, fylld av liv och folksagornas osynliga väsen. Ändå gör sig en stark vilja till lärandet tydlig i denna ålder, ett lärande fritt från behov av att bilda egna omdömen. Barnet tar ännu helt emot stoffet sådant som läraren ger det. Minnet, föreställningskraften, glädjen över återkommande, rytmiska upprepningar och en längtan efter berättelser som genom ett bildrikt och betydelsefullt innehåll kan stimulera fantasin är andra tendenser som präglar denna levnadsålder.

Hängivenheten till den vuxne lever kvar hos barnet och denna hängivenhet riktar sig nu framför allt mot en eller ett fåtal personer (klassläraren, stödlärare etc.). I det undermedvetna lever stora, outtalade frågor om existensen och livsvägen i barnet … ” Ser du mig verkligen? … ”Kan du hjälpa mig att möta världen?” …. Dessa frågor är grundläggande i förhållandet till klassläraren och skolan, inte endast under de första skolåren utan genom hela skoltiden. Det är frågor som, i egentlig mening, inte går att besvara. Det svar som kommer, kommer främst i undervisningen. Dess mål är inte enbart att förmedla kunskap om välden utan framförallt att låta barnet själv erfara världen. När läraren, genom sitt sätt att vara och genom sinundervisning, förmår att ge barnets själ en sådan näring att det kan ana att där finns svar, dåkan barnet också acceptera och bejaka läraren som en god ledare och auktoritet.

Medvetenhetsförändringen runt barnets nionde år. Även om barnets ”möte med världen” börjat redan i klass ett, ja egentligen i och med att barnet föddes in i jordelivet, så inträder hos barnet en förändring, ett uppvaknande i förhållandet till omvärlden runt nio års ålder. Kanske går barnet igenom denna ”kris” på ett stillsamt och obemärkbart sätt – inte desto mindre innebär denna medvetenhetsförändring en stor omvälvning i barnets inre liv. Barnet får under detta år ett förstärkt medvetande om sig själv som individ, skild från omvärlden och andra människor. Världsupplevelsen blir, så att säga, ”nyktrare och verkligare”. Lärarens auktoritet, som hittills nästan upplevts som en naturlag, ifrågasätts nu mer eller mindre omedvetet. Barnet behöver nu få uppleva att läraren verkligen talar ur en omfattande världs och livssäkerhet, något det tidigare tagit mer för självklart. Om barnet tidigare älskade på ett öppet och barnslig sätt, behöver det nu en fördjupad grund för sin kärlek till läraren, skolan och världen. I denna ålder ställs läraren inför stora metodiska och didaktiska frågor. Både det stoff han eller hon bär in i skolan, och sättet att presentera det måste beledsaga denna process, detta ”steg ut ur en gyllene himmelsbakgrunden in i den jordiska världens växlande färgvärld”. Ofta liknas denna medvetenhetsförvandling vid utdrivningen ur paradiset … men även om barnet nu är mer vaket för en real kunskap om världen, så är det ännu inte moget för en kall och nykter naturvetenskap. Tvärtom – ju starkare denna ”förlust av paradiset” upplevs, desto starkare måste människan sättas i centrum.

Klass 1

Sjuårsåldern

Den första skoldagen är en betydelsefull dag. Inte enbart för barnet, som nu börjar ett helt nytt livsavsnitt, utan även för föräldrar och övrig omgivning. I mångt och mycket präglar detta sjuåringen i sitt förhållande till skolan. Allt är nytt, stort, främmande (även för de barn som känner lärare och kamrater sen förut). Ofta bär sjuåringen med sig inre bilder och stora förväntningar på skolan och framför allt på sin lärare. Det har en stor längtan efter och vilja till att lära, och tar ännu reservationslöst emot det läraren har att ge. I det inre lever stora outtalade frågor, ”Kan du hjälpa mig att möta världen?”, barnets berättigade fråga till skolan och dess värld.

Som vuxen kan man uppleva något nästan andaktsfullt runt dessa små förstaklassare. Även om skolan nu har börjat har de flesta sjuåringar fortfarande mycket av lekskolebarnet kvar i sig. Dess medvetande är inte så fokuserat, utan barnet lever mer i ett ”drömmande helhetsmedvetande”, lever i en inre enhet med naturen och världen runt omkring, ”jag och världen är ett”. Sjuåringen lär sig framför allt genom efterhärmning och betydelsen av ett rytmiskt gestaltat dags och årslopp kan inte överskattas.Några motiv ur arbetet i klass 1 Första klass är porten in till skolvärlden, den värld som hädanefter skall spela en mycket stor roll i barnens uppväxt, och därigenom för deras framtid och kommande liv.

Detta sätter i mångt och mycket sin prägel på det första skolåret – klass ett handlar först och främst om att bilda en klass-, skol- och arbetsgemenskap. Även om barnen i många fall känner varandra sen förut och även om de kanske till del redan gått i förskola och sexårsverksamhet tillsammans visar erfarenheten att det ändå tar tid att bilda en klass. Att det får ta tid är också viktigt! Det stoff som framför allt karaktäriserar klass ett och som bildar övergången från de fria barnaåren till de begynnande skolåren är folksagornas värld. Den berättade sagan, med all sin dolda visdom, som man nu får höra av sin lärare gör ett stort intryck. Sagor har barnen säkerligen hört tidigare, men att få höra dem fritt berättade av sin lärare i skolan är annorlunda. Formen är en annan och uppgiften, att genom teckningar, genom målning eller på annat sätt bearbeta sagan, är ny. Folksagorna, eller andra berättelser som också presenteras i skolan, är inte underhållning. Genom djupa psykologiska urbilder ger de barnen kunskap om det liv som väntar på dem; men de lägger även grunden för t.ex. ett miljömedvetande genom att presentera ett levande och kärleksfullt förhållande till en väsensartad natur.

Självklart kommer barnen även att möta annat lärostoff under detta första skolår, varav det viktigaste kanske är mötet med bokstäverna och siffrorna. Bokstäver och siffror är, med sina abstrakta former, symboler för ljud eller mängd. Bakom detta ljud eller tal finns en hel värld. Att barnen, genom berättelser, genom konstnärlig verksamhet, rörelse och på andra sätt får upplevelser av den vackra värld som döljer sig bakom bokstävernas och siffrornas tecken är väsentligt … och kanske viktigare än att de under detta första skolår lär sig hantera dem helt och hållet; dvs. lär sig läsa och räkna.

Exempel på ämnen som är karaktäristiska1 för klass 1 • Formteckning • Folksagornas värld • Naturberättelser/sägner • Från bild till bokstav • Mötet med siffrorna och den första räkneundervisningen • Flöjtspel med den pentatoniska flöjten • Stickning inom handarbetet • Begynnande undervisning i eurytmi, främmande språk, religion...

till toppen


Klass 2

Åttaårsåldern


Efter sitt första sommarlov kommer barnet tillbaka till skolan igen, och mycket är annorlunda. Barnet är redan från början en del av gemenskapen. Det känner skolan och rutinerna där. Klasskamraterna möts som välkända vänner, och fröken eller magistern finns där som en trygg pelare att stödja sig mot. Ofta kan man märka på barnen i andra klass att de är vakna på ett annat sätt än i ettan. Att de känner omständigheterna och skolans värld är inte bara yttre fakta. Även i sitt inre har de
en annan förmåga att relatera till den yttre verklighet, de har ”vaknat upp” jämfört med tidigare.


Samtidigt lever drag och tendenser från förskoletiden och förskolebarnet ännu kvar hos åttaåringen; de lever kvar i efterhärmningen, är ännu på alla sätt och vis verkligen barn. Det, ”jag och världen är ett”, som starkt präglar sjuåringen finns kvar, men ändå med en större distans till tingen och naturen. Denna vakenhet kan visa sig genom att barn i denna ålder ibland kan förmå att sätta ord på religiösa och andliga upplevelser. Men också genom att polariseringar och gruppbildningar kan bli tydligare i klassens sociala liv. Oftast är nog 8-9 årsåldern ändå en relativt trygg och säker tid, utan stora omvälvningar och förändringar.


Under senare år har en del lärare blivit uppmärksamma på att de stora förändringar i barnets medvetande som vanligen inträder under barnets nionde år, har en tendens att börja allt tidigare. Det kan alltså vara viktigt att vara vaken för denna utveckling redan i slutet av andra klass. Några motiv ur arbetet i klass två Om första skolåret präglades av att det var en början, så har andra skolåret mer en arbetskaraktär. Innehållsmässigt fortsätter man med det som påbörjats i klass ett och det är nu möjligt för barnen att ta sig an uppgifterna på ett annat sätt. I klass ett handlade mycket om att lägga an arbetsvanor – nu kan ett mer tydligt arbete börja. De flesta ämnen har introducerats under klass ett, nu handlar det mer om att bearbeta och fördjupa det man redan fått.

Kanske kan man säga att mycket i klass två handlar om att föra barnet mer tydligt in i den jordiska verkligheten. En talande bild av detta ges genom att bl.a. legenderna nu står i centrum. Det är berättelser som lever och väver mellan ”verklighetens och fantasins värld”, som slår en bro mellan den översinnliga och den sinnliga världens liv. I centrum för legenden 1 Att ett ämne är karaktäristiskt för en klass innebär inte att det enbart undervisas i denna årskurs. Tvärtom kan det vara lika viktigt under ett annat år. Men under detta år framhäver ämnet det karaktäristiska med årskursen. Det står en människa som verkligen levt, men berättelsen har ofta ett översinnligt eller mytiskt innehåll. Eftersom målsättningen för detta år är att stiga in i den jordiska verkligheten så kan även problemställningar hos individuella barn bli tydligare. Om så inte redan skett kan det nu vara viktigt att uppmärksamma sådan problematiker med konkreta åtgärder.


Exempel på ämnen som är karaktäristiska för klass 2
• Legender
• Fabler
• Naturberättelser/sägner
• Versaler och gemener, skrivning och läsning
• Fortsättning och fördjupning av arbetet i klass 1 inom alla ämnen

till toppen

 

Klass 3

Nioårsåldern


Under de två första skolåren har barnet levt sig in skolans värld, samtidigt som det behållit något av förskoleårens upplevelse av att ”jag och världen är ett”. Nu står barnet inför sitt tredje skolår och inför ett år som för de allra flesta barn innebär en mycket stor medvetenhetsförvandling. Under sitt nionde år kommer de flesta barn till att uppleva sig själva som en individ, skild från världen och tingen. Ett subjektivt medvetande väcks, till skillnad från det tidigare helhetsmedvetandet. Med moderna termer kan man beskriva detta som ett ”paradigmskifte”; alltså att man tar steget från en världsupplevelse till en ny och annan. En bild som ofta används för att beskriva detta viktiga utvecklingssteg i nioårsåldern är ”utdrivningen ur
paradiset”.

Givetvis kan inte nioåringen sätta sådana ord på sina upplevelser – däremot händer det ofta att barn i denna ålder upplever avskildhet, tvivel eller ensamhet, en stämning av sorg som t.o.m. kan få depressiva drag. Fysiska symtom kan också uppträda, som t.ex. illamående, aptitstörningar, mag- eller huvudvärk, yrsel m.m. Samtidigt som detta steg ut ur ”barndomens gyllene bakgrund” innebär en förlust och är smärtsamt så är det ett absolut nödvändigt och riktigt steg framåt. Nioåringen börjar nu uppleva världen ur ett personlig och subjektiv medvetande, en grundläggande förutsättning för att kunna utveckla en egen individuell personlighet. Det börjar uppleva en real objektiv fysisk värld omkring sig, och en egen subjektiv verklighet i det inre.

Nioåringen tar inte längre helt och hållet emot världen ”sådan som den är”. Där det mindre barnet öppet och hängivet skänker av sin kärlek till läraren och andra vuxna, så vill nioåringen uppleva att det finns en grund för det att beundra och älska. Det kan ur ett nytt medvetande börja ifrågasätta och kritisera händelser och människor. Fysiskt visar sig också en ny säkerhet … gången blir stadigare, tillväxten ökar i lemmarna, bröstregionen och hjärtat växer till och även i förhållandet mellan puls och andning sker förändringar under detta och kommande år. Att ett ämne är karaktäristiskt för en klass innebär inte att det enbart undervisas i denna årskurs. Tvärtom kan det vara lika viktigt under ett annat år. Men under detta år framhäver ämnet det karaktäristiska med årskursen.

Några motiv ur arbetet i klass tre Huvudmotivet under de två första skolåren, vilket var att stödja barnens utveckling mot ett ”jordiskt förankrat medvetande”, genomgår i klass tre en genomgripande förvandling. Genom hela skoltiden, ja egentligen genom hela livet, står nu strävan efter att slå en bro mellan den individuella människan och världen. I klass tre upplever vi båda dessa motiv på ett fascinerande och talande sätt. En av de viktigaste perioderna i denna klass är berättelsen om skapelsen, om hur människan blev utdriven ur paradiset och hur hon senare fick lagar och skapade sig ett jordiskt liv. Som en motvikt mot denna berättelseperiod, där människan drivs till sig själv, står husbygget. Här blir det nödvändigt för klassen att samarbeta – bildligt talat bygger sig barnen ett hus med skyddande väggar och tak för sitt jordiska liv. Andra perioder som ger uttryck för detta motiv är mötet med bonden och hans liv, och med andra av våra ”ursprungliga” yrken (smed, fiskare, skogsarbete, gruvdrift etc). När man söker finner man motsvarande motiv i alla ämnen.

Hur man t.ex. i klass tre börjar föra in grammatiken i svenskundervisningen, grammatiken som ”splittrar upp och söndrar”, men samtidigt ger en möjlighet för att skapa en djupare förståelse för språket och språkets lagar. Som tidigare sagts genomgår barnet under detta år en slags kris. Givetvis avspeglar sig detta också i klassituationen. De sociala mönstren i klassen förändras – ibland är det positivt, men man får vara vaksam på att ingen blir ensam utanför, eller att inte en eller några dominerar totalt. Man får också vara beredd på att bli utsatt för kritik och ifrågasättande från eleverna på ett nytt sätt. En del barn kan under detta år behöva lite extra omsorg. Att få ett litet sår omplåstrat, eller stanna för en liten pratstund läker själen på ett underbart sätt. Hos en del barn kan läkeeurytmi, insmörjningar eller andra liknande terapier göra underverk. Klass tre är ett mycket spännande år, där man som lärare får delta i en stor förvandlingsprocess. Även för läraren blir det viktigt att hon eller han ”går med” i denna förvandling. Detta betyder självklart inte att det är ”kalla fakta” man skall presentera för barnen, nej tvärtom! – en levande, bildartad, kärleksfull undervisning ut ur medvetenheten att barnen inte längre lever i en ”helhetsvärld”, det är vad dom längtar efter och behöver.

Exempel på ämnen som är karaktäristiska3 för klass 3
• Gamla Testamentet
• Husbygget
• Bondens liv
• Den tidiga grammatikundervisningen
• Gymnastikundervisningen börjar
• Multiplikationstabellerna
3 Att ett ämne är karaktäristiskt för en klass innebär inte att det enbart undervisas i denna årskurs. Tvärtom kan det vara lika viktigt under ett annat år. Men under detta år framhäver ämnet det karaktäristiska med årskursen.

till toppen

10-12 års åldern - en sammanfattning


Kanske kan man beteckna dessa tre år som barndomens avslutning och kröning. Visserligen är den totala hängivenheten och något av den gyllene glansen från de tidiga skolåren försvunnen. Men ännu lever leken, ännu lever öppenhet och ”barnatron” kvar … ännu några år får och vill dessa unga människor kallas barn. Samtidigt börjar ett nytt utvecklingsavsnitt göra sig alltmer gällande under åren mellan 10 och 12 år. I sin fysiska gestalt förlorar kroppen något av den harmoni som kännetecknar den tidigare barndomen – tillväxten i lemmarna ökar markant och utvecklingen av muskelsystemet tilltar. Genom ett alltmer utvecklat kausalt tänkande lämnar barnen den tidigare helheten. Till en början märks denna förmåga främst i ett ökande behov av att ifrågasätta och söka förklaringar. Med tiden blir en ny frågande, forskande hållning, och ett sökande efter orsaken allt tydligare hos eleverna.

Det är viktigt att denna undersökande hållning får näring. Till en början riktar sig intresset främst mot den levande naturen, senare även till den livlösa materien. Människan blir forskare, undersöker och upptäcker med hjälp av sina sinnesorgan. Ännu är det inte dags för den förstärkning av sinnena som olika instrument, t.ex. mikroskopet, kan ge. Eleverna söker efter lagbundenheter och regler som existerar oberoende av människan och som behåller sin giltighet genom tiden. Denna hållning möts inte enbart med den tidiga naturvetenskapliga undervisningen, t.ex. zoologi, botanik, fysik, utan även i andra ämnen som historia eller i grammatikundervisningen. Detta motiv, att världen ”faller sönder” och går att undersöka är nu, efter nio-årsåldern, utvecklingsmässigt helt riktigt. Det är vår uppgift som pedagoger att på ett riktigt sätt befrämja denna utveckling. Under dessa år, och tydligast i klass sex, förbereds den mer vetenskapliga stämning som präglar undervisningen från klass sju, för att slutligen i waldorfskolans sista år mynna ut i en nyupptäckt, nyformulerad, nyskapad helhetsupplevelse av världen.

I själslivet tar barnen under dessa år allt tydligare upp stämningar och händelser från ungdoms- och vuxenvärlden; en utveckling som ofta ställer lärare och föräldrar inför stora utmaningar. Att konfronteras med sexualiteten och andra av de ”vuxna” frågeställningar som möter barnen via löpsedlar, TV etc. är inte ett nödvändigt utvecklingssteg under dessa år. Däremot är det en realitet att så sker, vilket ställer oss vuxna – lärare, föräldrar och andra – inför nya utmaningar. Ibland har denna ”tidigt väckta förpubertet” en tendens att ta över och skymma det egentliga utvecklingsmålet för denna åldersperiod

till toppen

Klass fyra

Tioårsåldern


Tio-åringens situation är märklig såtillvida att hon å ena sidan befinner sig ”mitt i”, och å andra sidan börjar beträda en ny värld. ”Mitt i” befinner hon sig t.ex. därigenom att tioåringen åldersmässigt är mitt i den andra sjuårsperioden. Barnet står i denna ålder mellan den tidiga barndomens ”sagovärld” och den kommande puberteten. Hon når under detta år halvvägs på sin gemensamma vandring tillsammans med klassläraren (även om idealet med läraren som följer sin klass genom de första åtta åren inte alltid är möjligt att upprätthålla). Man kan alltså med viss rätt påstå att barnet nu befinner sig mitt i barndomen, i dess hjärta. Även om barnen nu vanligtvis gått igenom den medvetenhetsförändring som nioårsåldern bär med sig, så är tioåringen ännu helt och hållet barn. Ännu bär våra tioåringar barnets ”naiva” trosföreställningar och öppenhet i sitt hjärta – och ofta ”lever de livet” med stor kraft och entusiasm över alla dess möjligheter.

En ny värld har också öppnat sig för tioåringen. Genom ”utdrivningen ur paradiset”, och det därigenom framväxande jag-du förhållandet till världen, visar sig denna nya värld för barnet och dess frågande blick. Tingen finns där ute i världen, det är så mycket som skall undersökas, så många frågor som finns … så mycket att upptäcka och lära. Det är en härlig utmaning för läraren är att ta emot barnen och den stora kraft och energi som tioåringarna ofta för med sig in i klassrummet. ”Arbete och massor av arbete” kan vara ett motto för klass fyra. En annan tematik är behovet hos eleverna att genom levande, imaginativa bilder få svar på frågor och näring för sitt växande behov av konkret kunskap. Självklart ställer detta nya krav på lärarna och på planeringen av undervisningen. De förändringar av förhållandet till världen som präglar nioårsåldern för med sig att det enskilda barnet nu börjar bygga upp en ny relation till sina kamrater och den omgivande världen. I ett av årets huvudteman, det om nordisk mytologi, möter barnen berättelser där ett flertal personligheter bidrar till den sociala helheten. De möter också ett mångtydigt och differentierat förhållande till mörkret och ondskan. Undervisningen bör under detta år bli mer individuellt inriktad och få en mer konkret och kunskapsinriktad prägel. Ett viktigt exempel på detta är perioden om ”Människan och djuren” där man genom analogier (bläckfisken – huvudet) närmar sig naturvetenskapens ”orsakverkan”.


Under denna period finns också en fin möjlighet för enskilda uppgifter, som t.ex. att berätta om ett eget valt djur inför klassen. Ett annat exempel är perioden i hembygdskunskap, med bl.a. den individuellt tecknade kartan av närområdet. Därigenom kan förhållandet till den omgivande geografin och miljön bli mer medvetet.

Exempel på ämnen som är karaktäristiska4 för klass 4
• Nordisk mytologi
• Människan och djuren
• Hembygdskunskap och lokal historia
• Ordklasserna
• Bråkräkning
• Skrivning och läsning i främmande språk
• Flöjtspelet – övergår till den diatoniska flöjten
• Korsstygn
• Alliterationsverser i eurytmin

till toppen


Klass fem

Elvaårsåldern


”I elvaårsåldern är barnen greker” … ett försök att karaktärisera barnen i denna ålder. Även om tiderna förändras så har dessa ord fortfarande sin giltighet. Lemmarna – armar och ben – har blivit längre, gestalten resligare … men ännu har det fysiska inte fått samma tyngd och otymplighet som under kommande år. En ny vakenhet i tanken är uppenbar, utan att pubertetens rebellbehov ännu blivit tydligt. Rörelsen är harmonisk, vacker … att se dessa blivande ungdomar stillsamt vandra över skolgården, fördjupade i ett samtal är en skönhetsupplevelse! Medvetenhetsmässigt blir klyvningen mellan jag och världen allt mer befäst, vilket visar sig bl.a. genom att det individuella i barnet träder fram tydligare. De tidigare årens bildartade upplevelse av världen finns delvis kvar, samtidigt som de intellektuella tankekrafterna träder fram allt starkare. Barnet förstår olika resonemang och frågeställningarna bättre än tidigare, börjar även kunna närma sig en begreppsbildning. En ökad medvetenhet om tidsförlopp och händelsers förhållande till tiden växer fram. Genom att personligheten förstärks blir även ansvarsfrågan mer aktuell; ”rätt och fel” börjar bli viktigt. Mot slutet av året blir denna utveckling av de intellektuella krafterna allt tydligare – rättvisefrågor, kritik osv. tar allt mer plats … harmonin viker undan och pubertetens stormar börjar anas.

Denna framtid kan ibland visa sig i det sociala livet i klass fem. Relationer och förhållanden i klassen genomgår förändringar, konflikter och spänningar uppstår … på detta plan kan de följande årens förändringar anas mer tydligt. En annan utvecklingstendens, som under de senaste tjugo åren, blivit allt tydligare både i klass fem och i lägre klasserna är en ”för tidigt” begynnande för-pubertet. I dagens samhälle tvingas våra barn möta pubertetens och vuxenvärldens frågeställningar och kamper allt påtagligare. Sexualitet och våld – teman som inte hör hemma i barnets värld – är idag vardagsrealitet. En upplevelse bland många pedagoger är att barnen idag allt tidigare beter sig som pubertetsungdomar. Det är inte nödvändigtvis en utveckling som stiger fram inifrån, utan en attityd som uppstår ur, och som ett svar på, en yttre verklighet. Att ett ämne är karaktäristiskt för en klass innebär inte att det enbart undervisas i denna årskurs.
Tvärtom kan det vara lika viktigt under ett annat år. Men under detta år framhäver ämnet det karaktäristiska med årskursen.

Några motiv ur arbetet i klass fem. Läroplanen tar på ett underbart sätt upp de utvecklingsmotiv som elvaåringen står i. Ett huvudtema för året är steget från myt till historia … eleverna möter det gamla Indiens, Persiens och Egyptens mytiska värld, får höra de grekiska guda- och hjältesagorna … och slutligen mynnar undervisningen ut i mötet med det antika Greklands historiska verklighet. Detta steg mot en mer iakttagande och kunskapsorienterad inriktning på undervisningen blir också tydlig i den första botaniken, där barnen börjar undersöka växtriket. Eller i geografin, där temat nu är Nordens geografi – välkänt, men samtidigt omöjligt att överblicka utan en begynnande begreppsbildning. Steget från formteckning till frihandsgeometri är också ett tydligt svar på denna utveckling … också talande, att det just är frihandsgeometri; d.v.s. ännu är abstraktionsförmågan inte så stark att det är nödvändigt att använda redskap som passare och linjal. Om man undersöker läroplanen från denna utgångspunkt kommer man att upptäcka hur detta utvecklingssteg – steget från den mytiska världens levande verklighet in i den mer jordiska abstraktionsförmågan – tas upp, besvaras och förs vidare inom alla ämnen i klass fem. Samma sak gäller, på sin utvecklingsnivå, för varje årskurs. På motsvarande sätt som i klass fyra lever det ofta en stark vilja till och en stor kapacitet för skolarbete. Barnen kan ofta göra fantastiskt fina arbeten, och det är viktigt att uppmuntra och ge utrymme detta skapande.

Exempel på ämnen som är karaktäristiska5 för klass 5
• Kulturperioderna och den första historieundervisningen
• Nordens geografi
• Botanik
• Satslära
• Frihandsgeometri
• Decimalbråk
• Grekisk femkamp i gymnastiken
• Träslöjdsundervisningen börjar
• Barndomsbiografier i religionsundervisningen

till toppen


Klass sex

Tolvårsåldern


Vad kallar vi tolvåringen … barn ? … ungdom ? Denna frågeställning, som man nu börjar känna av, uttalar något karaktäristiskt om denna ålder. Det är ett mitt-i-mellan; ett på-väg-till … barndomen är slut, men ännu tillhör man inte ungdoms- och tonårsvärlden. Denna känsla av hemlöshet är samtidigt ett av pubertetens starka kännetecken. Kroppen utvecklas, förändras .. lemmarna, fötterna, händerna .. allt börjar bli stort långt, otympligt. Rörelsen börjar förlora sin harmoni, blir klumpig – det kan t.ex. vara svårt att behålla en lika snygg handstil som under tidigare år. Att människan är en varelse i en fysisk kropp, med muskler och skelett, blir till en påtaglig upplevelse under detta år. 5 Att ett ämne är karaktäristiskt för en klass innebär inte att det enbart undervisas i denna årskurs. Tvärtom kan det vara lika viktigt under ett annat år. Men under detta år framhäver ämnet det karaktäristiska med årskursen.

I det inre genomgår tankelivet en stor förvandling. Tänkandets utveckling mot en ökande abstraktionsförmåga, mot ett kausalt tänkande, blir helt tydlig under detta år. En mytisk verklighet försvinner bort och världen stiger fram i sin fysiska, materiella gestalt. Denna verklighet finns nu där för att undersökas och utforskas. Som ur en inre nödvändighet ställer tolvåringen frågan efter ”varför”, efter orsaken. Samma tendens visar sig även genom en förstärkt längtan efter starka, påtagliga och gärna tekniska sinnesintryck, t.ex. musik, film etc. Rättvisa, och då en millimeterrättvisa, kan bli ett starkt tema. Tolvåringens förmåga till att ge bitande kritik är inte helt lätt att möta. I det inre lever många, stora och outtalade frågor. En sådan som kan beröra tolvåringen starkt är frågan om döden och livet efter detta. För många kan det vara svårt att sätta ord på alla de upplevelser som stiger fram i det inre … tolvåringen får ofta ett påtagligt behov för ett privat – fysiskt och själsligt – utrymme.

Några motiv ur arbetet i klass sex. Redan i klass fem började undervisningsstoffet få en annan karaktär, och denna utveckling från att förstå världen med känslan mot att förstå världen genom tanken blir under klass sex mycket påtaglig. Eleverna bär en outtalad förhoppning och förväntan på läraren, att denna nu skall kunna förvandla sig och visa på ett nytt sätt att närma sig och få kunskap om världen. För läraren blir exakthet och konkret iakttagelseförmåga honnörsord … det gäller att
upparbeta ett naturvetenskapligt förhållningssätt. Stor hjälp i detta arbete får man genom de nya ämnen som dyker upp i läroplanen – den första fysiken, geometrin, mineralogin …. Självklart innebär inte detta att vi skall överge det bildartade, imaginativa förhållningssättet – det handlar om att förvandla och använda denna iakttagelseförmåga även på den fysiska verkligheten. En morgonperiod som många upplever som karaktäristisk för sjätte klass är Rom och dess historia. Den romerska kulturen med sin individualism, sin formkraft, tapperhet, sin rättvisa och sina lagar … men också med sin dekadens och förfall … talar ofta väldigt starkt till klassen.

Även genom denna period berörs många olika aspekter av den begynnande pubertetsutveckling som eleverna nu står inne i. Klass sex är ett år som starkt präglas av detta nya utvecklingssteg – om än inte i så hög grad som de kommande åren. Men båda den individuella elevens utveckling och förändringar i klassens sociala liv, är starkt påverkade av pubertetens frågeställningar.

Exempel på ämnen som är karaktäristiska6 för klass 6
• Rom och Medeltiden
• Den första fysikperioden (optik och akustik)
• Mineralogi
• Procenträkning
• Geometri
• Docksömnad i handarbetet
6 Att ett ämne är karaktäristiskt för en klass innebär inte att det enbart undervisas i denna årskurs.
Tvärtom kan det vara lika viktigt under ett annat år. Men under detta år framhäver ämnet det
karaktäristiska med årskursen.

till toppen

Puberteten – några tankar

Klasslärarstadiets och den andra sjuårsperiodens sista år präglas i stor utsträckning av den förvandlingsprocess som vi benämner puberteten. I det kroppsliga sker stora förändringar på kort tid, dels genom en kraftig tillväxt men framför allt genom att den manliga och kvinnliga kroppsutvecklingen blir allt tydligare. Till dessa omtumlande fysiska förändringar sällar sig inre psykologiska/själsliga förvandlingar som kan upplevas än mer förvirrande och desorienterande. Varken i det fysiska eller själsliga finns den balans eller jämvikt som utmärkte de tidigare åren kvar. Mycket av det som barnen tidigare tagit till sig i form av attityder, vanor och uppförande försvinner. En hjälp till att förstå denna process kan man få om man betraktar den som en födelseprocess – som en process där man tar steget från att vara omhändertagen mot att föda en egen personlighet och individualitet.

Som vuxna och utomstående bör vi närma oss ett så innerligt och intimt händelseförlopp med hänsyn och även med vördnad ... men att vi försöker närma oss, att vi visar ett verkligt intresse kan vara livsavgörande! Om vi, i vårt inre, försöker återuppliva denna tidsperiod inser vi att pubertetsårens frågor till världen och livet är oändliga. Det handlar om att göra sig fri, bli en egen människa, bli man och kvinna … det handlar också om att förhålla sig till en framtid där frågetecknen är
många … om osäkerhet och rädsla … men även om förhoppningar och framtidstro. Att detta inre kaos kan ta sig uttryck i en utåtriktad aggressivitet eller i en vilja till att dra sig undan, i tystnad eller behov av samtal, på en mångfald sätt är förståligt och självklart. Det betyder inte att vuxenvärlden bör förhålla sig passivt – tvärtom finns det ett stort behov av olika typer av insatser från vuxenvärlden under dessa år. Ett sådant försök att på ett stödjande sätt närma sig pubertetens förvandlingsår blir tydligt i läroplanen. Då allt är ostadigt är det av största vikt att sträva efter att bygga på den fasta grund som finns. Den förvandlingsprocess, mot ett kausalt tänkande, som från tolvårsåldern och framåt blir allt tydligare ger en sådan möjlighet. Att väcka elevernas frågor för och vilja till att förstå världen och dess sammanhang är en pedagogisk huvuduppgift under dessa år. Därigenom kan den unga människans intresse riktas ut mot världen och inte ”fastna” i de egna
processerna.

Av stor betydelse kan det också vara när ungdomarna under dessa år får uppleva att andra människor runt dem – vuxna, äldre ungdomar – också kämpar med inre förvandlingsprocesser. Undervisningen i t.ex. historia och religion ger utrymme för sådan möten – men framför allt handlar det om att visa att vi som vuxna människor också är ”på väg”. Det är själslig näring. Genom alla år är dialogen mellan skolans lärare och barnens föräldrar av mycket stor betydelse, liksom även samarbetet föräldrarna emellan. Under dessa år blir dock föräldramötena ofta speciellt viktiga. Har man under de tidigare åren lyckats nå fram till en öppen förtroendefull samtalsstämning kan detta nu vara en stor hjälp till att gemensamt bära
eleverna och de problem som nu kan komma.

Utvecklingen under tonårstiden är i ännu mindre utsträckning än under de tidigare åren ”bunden” till en viss ålder. De utvecklingssteg som är beskrivna för de olika åldrarna är just utvecklingssteg, som vanligtvis inträder ungefär vid denna tid.
När man betraktar barnets utveckling in i ungdomstiden och tonåren – men till del även under de tidigare skolåren – måste man vara medveten om att den normala utvecklingen inte är bunden till ålder. Det som i det följande sägs – eller tidigare sagts – om olika åldrar är mer att betrakta som generaliseringar, mer som utvecklingssteg de flesta ungdomar går igenom och då ofta i den åldern.

Klass sju

Trettonårsåldern


När man fyller tretton år tar man definitivt steget över tröskeln till ton- och ungdomsåren. Men ännu kan man uppleva att dörren till barndomsvärlden är öppen … en längtan tillbaka och en längtan framåt. Den fysiska tillväxten kan vara mycket stark, och ofta blir det också tydligt för ungdomarna själva att de fysiska förändringarna in i olika kön är reala … jag kommer verkligen att bli man/kvinna. Att dessa stora förändringar även hänger samman med en emotionell, själslig osäkerhet och oklarhet är självklart. Det blir även uppenbart att pojkar och flickor utvecklas ojämnt – pojkarna har en tendens att mer ”uttrycka” sig genom fysisk aktivitet, ofta i grupp; för flickorna blir samtalet med kompisen ännu mer ”livsnödvändigt”. I det inre lever en stor osäkerhet. Alla dessa förändringar … och åren som skall komma … att bli stor, man, kvinna … trettonåringen är berörd i sitt innersta. Behovet av ensamhet, avskildhet kan även yttra sig t.ex. genom en motvilja till fysisk beröring från föräldrar etc. Överhuvudtaget blir förhållandet till vuxenvärlden ofta mer distanserat.

Tillsammans med dessa inre processer förstärks även vetgirigheten, längtan efter att få kunskap om den yttre världen. Det är som om denna längtan efter att ”gripa världen” är själens eget läkemedel mot att helt förlora sig i de inre händelserna. En längtan efter och vilja till att ”förankra” sig i det yttre. Några motiv ur arbetet i klass sju Klass sju är på ett sätt något av ett ”mellanår”. I många skolor är det ”året innan sista året” med klassläraren, innan resan, innan spelet …. Ännu är kanske varken klassen eller de enskilda eleverna mitt inne i pubertetsvärlden, ännu inte helt inne i den svart-vita åldern. Det nya sätt att närma sig undervisningen och skolämnena som kommer till uttryck i sexans läroplan lever förstärkt vidare. Några nya ämnen tillkommer; t.ex. kemi, människokunskap …. Det handlar om att fråga, upptäcka och förstå, om att skapa samband … om att rikta blicken ut mot världen och dess fenomen. En underbar bild för detta tema är också den historieperiod där eleverna får möta de stora upptäckarna och deras resor.

Genom läroplanen i klass sju sker mötet med världen ännu ”i färg” – ännu finns möjligheten att förankra ungdomarna i, och ge näring, hölje ur denna verklighet innan det i klass åtta blir riktigt att möta en mer ”brutal” värld. Ett exempel på denna stämning är mötet med renässansen och dess konst, ett annat är kemiperioden med eldslågornas färger och rödkålssaftens färgförändringar. Det handlar fortfarande om en möjlighet till ett ”poetiskt möte” med världen. Men att pedagogiken vänder sig ut i världen är också nödvändigt – t.ex. genom att relatera till TV, film, Internet och annat som tillhör elevernas vardag.

Exempel på ämnen som är karaktäristiska7 för klass 7
• Renässansen och upptäcktsresorna
• Den första kemiperioden – elden, förbränning och syra/bas
• Astronomi
• Människokunskap
• Negativa tal, algebra och ekvationer
• Geografi; Afrika och Asien

till toppen


Klass åtta

Fjortonårsåldern


Nu är barndomen slut. Inte så att längtan efter barndomen och dess liv nödvändigtvis är borta, men nu har den kroppsliga och själsliga utvecklingen definitivt ställt den växande människan i en ny situation. I det yttre fortsätter den fysiska tillväxten, pojkarna börjar bli grövre och hos flickorna utvecklas det kvinnliga tydligt. I det inre blir upplevelsen av att man blir man eller kvinna mer real … det är nu en verklighet att stå i, en verklighet som berör själen djupt. Genom de mäktiga förändringar som pågår på alla plan blir det nödvändigt att skapa ett ”eget rum” … inte bara i det fysiska utan också genom nya attityder, åsikter, kläder … genom att avskilja sig från det vana och söka en ny identitet. Distansen till och avståndstagandet från
vuxenvärlden kan ofta bli påtaglig. Att möta en fjortonårings bitande och ofta berättigade kritik eller avståndstagande är inte helt lätt. För ungdomarna blir det nu verkligen viktigt att hitta en tillhörighet bland andra jämnåriga … bästisar, grupper, gäng ….

Fjortonåringen är ofta trött. En trötthet som mer eller mindre släckt ut barndomens sprudlande energi. Allt det som sker – fysiskt, själsligt, på alla plan – kräver mycket kraft. Kan även bli så att man blir klumpig, oskicklig – det som tidigare gick lätt och blev snyggt kräver nu ansträngning och resultatet blir kanske ändå inte lika bra. Skillnaden mellan pojkar och flickor är tydlig; pojkarna får ofta ett ganska ”valp-aktigt” beteende som syns, hörs och känns starkt – flickorna får ofta en social och känslomässig mognad tidigare än pojkarna, en skillnad som består upp i gymnasieåren. Sammanfattningsvis kan man säga att det fjortonde levnadsåret på många sätt är ett tröskel-, avskeds- och födelseår. Genom att det är sista året med klassläraren blir det även på detta sätt tydligt att barndomen tar slut.

I ett annat sammanhang är konfirmationen ett exempel på hur steget in i en ny värld tydliggörs. En ny människa föds. Även denna nya människa börjar bli synlig. En ung individ som med en nyfödd glädje, öppenhet och säkerhet, som med en begeistrad vetgirighet möter världen. Några motiv ur arbetet i klass åtta Att en tidsperiod går mot sitt slut och att en ny börjar är ett väldigt tydligt motiv i klass 8. Vanligen lämnar klassläraren sin klass under detta år vilket till viss del präglar hela året; ett avskeds- och övergångsår. I undervisningen kommer eleverna att möta fler facklärare, även 7 Att ett ämne är karaktäristiskt för en klass innebär inte att det enbart undervisas i denna årskurs. Tvärtom kan det vara lika viktigt under ett annat år. Men under detta år framhäver ämnet det karaktäristiska med årskursen under olika morgonperioder.

Kunskapsnivån ligger högre och även sättet att undervisa förändras – alltmer går det mot ett gemensamt forskande och sökande efter kunskap, det sätt att närma sig kunskapen som präglar gymnasieåren. Samtidigt som klass åtta är en övergång och en öppning in mot en ny framtid, så är det ofta även en av livets svåraste perioder. Åttans spel har eleverna med bävan eller längtan sett fram emot under flera år. Att nu, i denna ålder, helt få leva sig in i, identifiera sig med och gestalta en annan person är lika mycket ”terapi” som teater. Ett annat ”terapeutiskt” grepp som blir tydligt i läroplanen är att just använda det svåra, tuffa, brutala som pedagogiska hjälpmedel. Att i bildundervisningen helt gå in i det svart-vita är ett exempel; i religionsundervisningen kan mötet med människor som gått igenom stora svårigheter, som t.ex. Jacques Lysseran, verka befriande; i perioden om industrialismens får eleverna möta både en brutal verklighet och fantastiska möjligheter ….


Läroplanen kan genom sitt innehåll verka terapeutiskt. Samtidigt är det, kanske speciellt under dessa år, viktigt för läraren att lyssna ”med hela sitt väsen” … hur mår klassen ? ... vad är på gång ? …. Att bära eleverna i sitt medvetande har en stor betydelse.

Exempel på ämnen som är karaktäristiska för klass 8
• Franska revolutionen
• Industrialismen
• Människokunskap (muskler och skelettet)
• Rymdgeometri och Pytagoras sats
• Nutidsbiografier i religionsundervisningen
• Svart-vitt
• Större dramaprojekt med en klassisk (eller modern) teaterpjäs
• Klassresan
• ...
Att ett ämne är karaktäristiskt för en klass innebär inte att det enbart undervisas i denna årskurs. Tvärtom kan det vara lika viktigt under ett annat år. Men under detta år framhäver ämnet det karaktäristiska med årskursen.

Horisontell läroplan för hög- och gymnasiestadiet Sammanfattning av de högre klasserna.

Det har här visat sig lämpligt att beskriva det pedagogiska syftet för varje årsgrupp i relativt allmänna termer, istället för att gå in i mer detaljerade diskussioner om den inre utvecklingen år från år. Denna är så individuell under åren efter puberteten att detta framstår som den mest adekvata metoden. Rudolf Steiners skildring av också denna ålder har känts igen och preciserats av generationer av waldorflärare, och den ligger till grund för läroplanen. Dessa beskrivningar och svenska lärares dagsaktuella diskussioner bildar underlaget framställningen. I denna version (april –06) kan många tycka att det fortfarande finns lite väl många generaliseringar. Det måste därför vara klart att karaktäristiken av det som utmärker elevernas situation i de olika klasstadierna inte skall tolkas som en dogmatiskt fastlåst uppfattning. Snarare finns en utvecklingstendens i den riktning som skildras, och enskilda elever och klasser rör sig längs denna bana på ett individuellt sätt och i olika tempi.

till toppen

 

Klass 9

Eleven i klass 9 (15 år gammal) har nått en punkt i sin utveckling när känslolivet och sökandet efter oberoende kan ta extrema former. Steiner karaktäriserar femtonåringens situation som en känsla av att ha blivit ”utkastad ur” den andliga världen. Det betyder en radikal distansering inte bara från känslan av att vara inbäddad i en trygg värld med familj och barnslig oskuld, utan också från det som hittills funnits som ett kunskapsstoff där det finns något säkerställt sant. Det som nu krävs kan närmast beskrivas som att på nytt lära sig gå, tala och tänka. Tanke, känsla och vilja kolliderar ofta radikalt med varandra. Paradoxerna blir radikala: Å ena sidan finner man klarhet och skärpa i den intellektuella argumentationen och å den andra en
total oförmåga att handla utifrån konsekvenserna av dessa idéer: en stolt attityd av emotionellt oberoende (”försök inte tala om för mig vad jag skall göra, tänka eller känna!”) i kombination med ett nästan barnsligt beroende och behov av emotionell tröst. Samtidigt finns här en stark vilja till engagemang i livet, något som kräver både starka ideal och kunskaper. Eleven i klass 9 söker ofta och välkomnar klara resonemang och förklaringar och vänlig förståelse från den vuxna omvärlden. Det finns en längtan efter av öppen, varm humor, kvaliteter som lindrar och gör livets svårigheter och motgångar uthärdliga. Vi kan sammanfatta den äldre elevens situation så här:

.uppvaknandet av en klar logisk och tankemässig förmåga som kräver distans från det egna jaget och andra.
. ett behov av balans mellan intellektualitet och emotionernas och drifternas värld.
. upplevelse av nödvändigheten av en högre, ideell mänsklig hållning som kan forma samhället.
. sökande efter en ny harmoni med världen, men en som inte uppnås på bekostnad av den nya och tills vidare provisoriska identiteten och personliga friheten.


Motiv i de olika ämnena
Litteraturhistorien behandlar upplysning och romantik, litteraturen i spänningsfältet mellan förnuftsoptimism och romantisk känslodyrkan. Polariteten mellan Voltaire och Rousseau tydliggör detta i också för ungdomar engagerande texter liksom deras biografier är spännande och lärorika. Schillers kamp att nå balans mellan frihetssträvan och en social integrering finns också både i verk och biografi. Goethes Werther och många av hans dikter ger också ett viktigt stoff. Den svenska litteraturen från samma tid har mycket att erbjuda för femtonåringarna, inte minst Bellman och Love Almqvist – just ur perspektivet romantik – klassicism och (också med exempel ur Fredrika Bremer) övergången till realism. Ett annat tema är humorn. Humor hjälper till att skapa avstånd till tingen, något som är nödvändigt i puberteten. I den goda humorns ljus kan den skarpa kritiken och självkännedomen få en uthärdlig form. Att kunna skratta är en förmåga som kan ge en hjälp att bemästra svåra situationer. Men skillnaden mellan att skrattat åt och skratta med är viktig att diskutera. Naturligtvis måste som balans till skrattet själsrörelser som medlidande, empati och gråt komma till uttryck. Om dessa olika själskvaliteter utvecklas kan eleven i nionde klass erövra ett allt mognare och friare förhållningssätt till världen.


Också uppövandet av förmågan att tala självständigt blir allt viktigare. Föredrag om olika ämnen, uppsatser, studieteknik hjälper eleverna till en allt större behärskning av de språkliga uttrycksmedel. Arbetet med det egna skriftspråket innehåller bl a övningar i olika stilarter. Detta kompletteras gärna med repetition av syntax och ordklasser, inte självklart systematiskt, utan med fördel som exempel ur konkreta språkliga exempeln och som hjälp att finna ett nyanserat uttryck. Liknande motiv kommer in i undervisningen i främmande språk. Eleverna kan uppleva en viss distansering i förhållande till modersmålet. Ett annat språk kan då upplevas ge andra uttrycksmöjligheter i tänkande och emotioner. Här studeras också gärna texter i olika stilar, biografier om uppfinnare, konstnärer och andra inspirerande personligheter kan komplettera stoffet inte minst i historia och bidra till en positiv idealbildning. Likaså kan främmande språk öppna insikter om andra kulturer som vidgar elevernas världsbild. I historia behandlas tiden från renässansen till vår tid med korta, symptomatiska bilder med syftet att förmedla epokernas ledande idéer till eleverna och därmed väcka förståelse för samtiden. Samtiden ägnas också det största utrymmet. Stora idéer, ideal inleder den nya utvecklingen (franska revolutionen, amerikanska frihetskriget etc). I sådana exempel blir ett problem tydligt som också är aktuellt för ungdomarna i den här åldern: att vägen från ideal till förverkligande kräver en noggrann iakttagelse av verkligheten, att våld och misslyckande kan bli en följd av överdriven moralisk stränghet och intolerans. Syftet måste vara att väcka intresse för världen som den ser ut i dag mot bakgrunden av det förflutna.


I svensk historia ger en överblick av stormaktstiden och frihetstiden fram till 1809 tillfälle att belysa olika ideologiska perspektiv (från absolutism till en konstitutionell monarki) dels en viktig bakgrund till behandlingen av samma tid i litteraturhistoria
Samhällskunskapen fokuserar på aktuella internationella frågor och grundläggande kunskaper om det svenska rättssystemet och statsskicket. Den svenska demokratin kan ses som ett försök att finna en form för medborgarinflytande – gärna i relation till totalitära statsformer som behandlas i historia. Sveriges roll i världen och dess medverkan i internationella organisationer tas upp. Fysiken behandlas ett centralt mänskligt forskningsområde: ångmaskinen, lokomotivet, förbrännings- elektriska motorer (en del av detta kommer dock redan i 8:e klass), telefonen. Eleven sysselsätter sig i nionde klass med 17- och 1800talens rationellt strukturerade teknik. Ånglokomotiv och telefon visar liknande kvaliteter:förbindelse,kommunikation varvid förhållande till rummet radikalt förändras.

En god utgångspunkt är upplevelsen av värme/kyla: studiet av volymen hos en kropp som en funktion av dess värmegrad leder bl a fram till termometern och dess olika skalor. Vattnets olika faser och luftfuktigheten studeras. Ett viktigt moment blir energihushållning och den globala energibalansen. Det är också fruktbart om eleven också lär känna människorna, de som utvecklar de idéer och intentioner som leder till upptäckter och uppfinningar. Där blir det tydligt att tekniken kan uppfattas som mänskliga tankar som blir till värld och verklighet, och inblicken i dessa tankegångars verkstad liksom in uppfinnarnas biografier ger en inspirerande, värmande bild utan moralisk belastning och en modern kulturpessimism. I matematiken står ett kombinatoriskt tänkande fram till sannolikhetsräkning i centrum; den erbjuder ett värdefullt övningsfält för formellt, logiskt tänkande. Alla former av periodiskt räkneförfarande liksom yt- och volymberäkningar genomförs.

I geometrin ger de platoniska kropparna med plana ytor tillfälle att skapa inre bilder av processerna innan de tecknas. Företrädesvis framställs detta i diagonaler med vertikala parallellprojektioner vilka är lätta att konstruera och uppfatta rumsligt. Koniska framställningar blir också en nyhet för året. Ellipser, paraboler och hyperboler utvecklas med utgångspunkt i om olika ekosystem och människans förhållande till naturen. I geografin är studiet av geologi ett huvudmotiv. Den mineraliska aspekten är viktig för elevernas nyvaknade, men ännu ej riktigt strukturerade personlighetskrafter och den växande omdömesförmågan får ett viktigt tillämpningsområde inför de geologiska fenomenen. Den sakliga förståelsen för vår tillvaros fysiska bas med dess tektoniska och geomorfologiska processer kan ge ungdomarna just i den här åldern orienteringshjälp och säkerhet. I kemin handlar det om att genomskåda de olika ämnenas tillkomstprocesser: förbrännings och svavelprodukter, resultatet av förkolning, organiska ämnens förruttning ner till humusbildning, mineraloljornas uppkomst, förvandlingsprocesser i växter. Här kan man känna igen motivet med det svart-vita, det underjordiska som fundament. I destillationen upplever eleven hur ämnena förflyktigas och åter förtätas, klaras och renas – alltså processer som eleven själv står inne i.


Konsthistorieundervisningen kommer nu som ett nytt ämne. I nionde klassen har den också en central betydelse och har en egen morgonperiod. Den blir en polaritet till det oorganiska, livlösa som studeras i fysik och kemi, och blir en motvikt till den där upplevda stänga lagbundenheten. Konstens olika epoker fram t o m renässansen visar en värld där människan själv skapar sin ordning. Mötet med stora mästerverk i skulptur och måleri kan ge eleven glädje och en upplevelse av frihet.
I bild studeras uteslutande ljus-dunkel, svart-vitt (eventuellt i linoleumtryck), alltså helt i den polaritet som eleverna själva lever i. I medvetet, gestaltande arbete med dessa polariteten bemöts djupa själsliga behov. Musikundervisningen tar gärna sin utgångspunkt från liknande motiv. De stora tonsättarnas biografier kan väcka intresset för och stimulera förståelsen av deras verk. Som i litteraturundervisningen (med Goethe och Schiller) kan man ställa två stora tonsättare mot varandra, exempelvis Mozart och Beethoven. Skillnaden mellan barockmusik och klassicism kan studeras vilket ger viktiga aspekter på stoffet i historia och litteraturhistoria. Eleverna kan stimuleras att gestalta musikaliska verk, vokalt och instrumentalt och så inte bara känslomässigt, utan också ur ”det musikaliska språkets grammatik” uppleva musikens element. Ett viktigt fält kan vara att gehörsmässigt lyssna på och återge förvandling av musikaliska gestalter, och också genom detta förstå stilmetamorfosen mellan barock och klassicism. Allt som har med förvandling att göra möts oftast med intresse, och kan hjälpa den unga människan i den aktuella egna förvandlingsprocessen. Från och med nionde klass börjar eleverna delta i högstadiekör och –orkester om sådan finns.


Eurytmiundervisningen behandlar gärna dikter och kompositioner från samma epok som i musik och litteratur. Här gestaltas dessa verk nyktert och sakligt i rörelse och form. De konstnärliga elementen skall uppfattas medvetet, och humor är ett viktigt inslag. Om trädgårdsundervisning ingår i skolans repertoar kan det under det här året antingen bli föremål för en längre period (landskapsgestaltning, vägbygge, trappbygge, staket etc) eller mynna ut i en bondgårdspraktik. Två eller tre veckor lever eleverna på en gård och arbetar med i ladugård och/eller åker. Ungdomarna upplever naturen existentiellt som de element som gestaltar dagen och livet. I träslöjd lärs och tillämpas enkla förbindelser mellan material. I textil kan eleverna göra kreationer efter egna mönster (sy skjortor, klänningar, etc.) I metallslöjden (ibland först i tionde klass)( och korgflätning tillverkas olika föremål: bägare, skålar resp olika sorters korgar — inre rum uppstår i intensivt arbete utifrån.
Om man studerar de ämnesövergripande läroplansintentionerna, kan man tydligt se de bildningsmål som kommer ur människokunskapen i sin tillämpning på det aktuella åldersstadiet.


Pedagogiska mål för klass 9
I slutet av klassen skall eleverna börja

. vara motiverade at själva söka kunskaper om världen runt dem; söka information om det som intresserar dem genom självständig faktainsamling

. utveckla ett strukturerat tänkande och kunna dra logiska, kausala slutsatser; gå från omdöme baserat på känsla till mer omfattande sammanhang och upptäcka underliggande principer

. Upptäcka att i teknologin tankar blir till verklighet

. Förstå övergångarna mellan polariteten på olika livsområden, särskilt i konsten

. Förstå att utvecklingen genom tiderna i konst och vetenskap återspeglar historiska förändringar i mänsklighetens medvetande och att konstnärers och vetenskapsmäns livsåskådningar återspeglas i deras verk

. lära sig att arbeta och att kunna lära sig genom arbete. Ha en handfast upplevelse av så många praktiska områden som möjligt

. kunna arbeta i grupp och lösa problem tillsammans med andra

till toppen